Kattens rättsställning kommer att ta stora steg framåt när det gäller den nyss presenterade utredningen om en ny djurskyddslag. Det finns dock en stor grupp som kommer att få sätta livet till: den förvildade katten. I Sverige har man de senaste åren börjat jobba med Trap Neuter Return (TNR), en metod som på ett humant och långsiktigt sätt tar hand om förvildade katter och som används världen runt. Metoden kommer att bli illegal om utredningens förslag går igenom, utredningen avslöjar att man anser att alla förvildade katter istället ska avlivas.
”Utredaren anser att katter som är sjuka, skadade eller så förvildade att de inte mår bra av att vara i människors närhet, bör avlivas.”
Det är utredarens slutsats om vad som ska ske med hemlösa katter som har omhändertagits. Vad gäller Trap Neuter Return-metoden (TNR) så har man kommit fram till att
”Sammanfattningsvis anser utredaren inte att det är bevisat att man med TNR-metoden kan ge katter i kattkolonier en tillräcklig tillsyn för att den ska anses vara förenlig med djurskyddslagstiftningen.”
Förvildade katter ska alltså inte dödas på grund av att de är sjuka eller skadade utan i första hand på grund av att deras förvildade beteende antingen inte uppfyller de krav vi har på våra sällskapsdjur eller för att de inte uppfyller en paragraf i lagen om tillsyn. Medan utredarens uppdrag var att hitta lösningar för förvildade katter i.s.m. med en ny djurskyddslag så verkar man först skapa lagen för att sedan konstatera att just de förvildade katterna inte passar in och därmed anser man sig berättigad att förordna avlivning, trots att utredningen själv anför att avlivning och ”inte göra något alls” är metoder som anses vara ineffektiva.
Förslaget innebär på ren svenska att man vill sopa rent gatorna såsom man gör med hundarna i balkanländerna. Man tror att man därmed har ”löst” problematiken då man uppenbarligen utgår ifrån att samtliga förvildade katter i Sverige ska fångas in och avlivas av myndigheter innan de hinner föröka sig och att från och med dagen då lagen ska gälla ALLA kattägare självklart kommer att kastrera och id-märka sina katter. Man menar då att inga okasterade katter kommer att rymma hemifrån och ingen kommer att överge sin (okastrerade och icke id-märkta) katt.
Utredaren resonerar inte enbart oetiskt men även orealistiskt. Vi anser att man har dragit helt fel slutsats vad gäller de förvildade katterna och vad som skulle vara den bästa lösning för just dessa katter. Man har på ett otillfredsställande sätt utfört ett av de viktigaste uppdragen i översynen av djurskyddslagstiftningen som de enligt direktiven har fått och har därmed dragit fel slutsats. Uppdraget syftade till att ”se över vilka åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta med problem med övergivna och förvildade djur”.
De olika förslag som tas fram av utredaren innebär förvisso stora framsteg för ägda katter, men gynnar på inget sätt de katterna som är förvildade idag. Den enda lösning som utredaren anför för dessa katter är att de ska avlivas. Detta samtidigt som samma utredare i djurskyddslagen vill stadga att lagen
”syftar till att främja respekten för djur och deras välfärd, då djur har ett egenvärde oavsett den nytta människan har av dem”.
Att utredaren uppmanar att avliva friska djur enbart för att de råkar vara förvildade är inte särskilt respektfullt och visar inte heller att djur har ett egenvärde. Tydligen så behöver utredaren inte agera efter den lagstiftning man själv föreslår.
En annan sak som utredaren vill ha med i den nya lagen – och som utredningen själv uppger är de principer man har jobbat enligt i arbetet med att ta fram och motivera förslag – är att:
”lagen ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet.”
Samtidigt som utredaren uppger att ”det krävs mer forskning innan [TNR] metoden skulle kunna godkännas ur djurskyddssynpunkt” så har man på ett närmast obefintligt sätt granskat den överväldigande mängd vetenskapliga studier och erfarenhet som finns (och som man delvis har fått ta del av genom en litteraturstudie som har skickats till utredningen). Studier visar att TNR-metoden innebär stora fördelar för katterna på individuell nivå vad gäller hälsa och livsförhållanden samt att metoden på ett långsiktigt och varaktigt sätt minskar det stora antalet förvildade katter vi har idag i Sverige. De visar även att metoden medför många positiva effekter för omgivningen, kattens status och människornas engagemang för just hemlösa och förvildade katter.
Istället väljer man att ta upp en del forskning med zoologisk och ekologisk bas och som i stort kommer fram till att katter är predatorer som kan skada faunan. Dessa studier har på inget sätt tagit ställning till vad TNR har för effekter på den enskilda kattindividens hälsa och livsomständigheter eller till de långsiktiga effekter metoden har om den implementeras i stor skala och i samband med de andra åtgärder som utredningen föreslår, såsom krav på kastrering och id-märkning av ägda katter, ett strikt förbud mot övergivande av djur mm. Samtidigt som den höga dödligheten och förekommande av sjukdomar och skador inom de okastrerade kolonierna nämns, så anförs inget om det vetenskapligt fastställda faktum att förvildade kastrerade katter som ingår i kontrollerade TNR-projekt har samma hälsostatus och en lika lång medellivslängd som ägda katter. Samtidigt som några enstaka fall av ”misslyckade” TNR-projekt tas upp så kontras dessa inte med de tusentals lyckade TNR-projekt som drivs över hela världen.
Utredningen citerar i deras rapport en del av Statens Jordbruksverks yttrande om TNR-metoden där verket anför att man anser att vissa praktiska problem kan finnas. (Jordbruksverket har ingen som helst praktisk erfarenhet av TNR). Uttalandet får stå oemotsagt utan att utredaren nämner något om de uttömmande och mycket informativa skrivelser som både Jordbruksverket och utredningen har fått ta emot från Göteborgs Katthjälp, och i vilka både veterinärer och etologer har bidragit för att bland annat bemöta Jordbruksverkets citat i utredningens rapport.”
Även om det inte skulle ha funnits tillräckligt med forskning omkring TNR så finns bevisen på att TNR är en metod som fungerar i verkligheten. Det räcker att titta på de många olika länderna och de hundratusentals människor som världen runt jobbar med TNR och som tillsammans kan stå för en ofantlig mängd ”beprövad erfarenhet” som utredningen anser lagen ska vara baserad på.
Det finns en anledning till att stora djurskyddsorganisationer, veterinärförbund och veterinärmedicinska kommittéer världen runt förespråkar TNR istället för avlivning!
Vi är mycket besvikna på att den enda ”lösning” som utredaren presenterar för förvildade katter är avlivning. En ”lösning” som aldrig har fungerat tidigare och inte heller kommer att fungera denna gång. Att en statlig utredning kommer fram till att alla förvildade katter skall avlivas endast för att de inte trivs i mänskligt sällskap eller för att några av katterna riskerar att få ”otillräckligt tillsyn” är oetiskt och visar på den verklighetsfrånvändhet som politiken står för idag.
Tänk om, tänk rätt! Använd TNR!
Djurhemmet Tigerharen
Göteborgs Katthjälp
